Livet.... våra dagar
som man tar för givna
som man njuter av
som man bara tar sig igenom
även om vi vet
att det en dag plötsligt kan ta slut
så har man svårt att förstå det
när det händer...
En nära anhörig
har gått bort...
Sorgen är stor.
Livet
så skört...
15 kommentarer:
Vet precis hur du känner det...
Förra året var ett fruktansvärt år för oss. Miste en väninna i cancer, 6 mån fr beskedet, bara 42 år gammal. Två små barn o man stod där ensamma o förstod inget alls...
6 mån senare så gick en annan vän bort i cancer o återigen endast 6 mån fr beskedet... Ensamma stod fru o 2 barn.
Livet är alltför kort för att haka upp sig på oväsentligheter. Ta tillvara dagen, här o nu!!
Varma kramar till dig ikväll
Men kära du så tungt. Och precis som du skriver: vi vet om att det plötsligt kan ta slut en dag, men ändå så oerhört svårt att förstå när det händer. Det definitiva.
Mina allra varmaste tankar till dig.
Kram
Du har så rätt. Vi tar det mesta för givet. Huvudsaken är att de vi älskar vet om det, och att vi utnyttjat den tid vi får när det är slut. Tänker på dig, kram Tina
Känner med dej nu vännen och du vet var jag finns!
Goaste kramar till Maja och dej!
Så tråkigt, så tungt att mista någon nära, tänker på dig.
kram Ulla-Bella
Hej du!
Vilka fina ord du har skrivit. Det är alltid tungt när ngn dör men det kan ju hända, precis som du skriver, när som helst.
Ibland är vi människor dåliga på att ta vara på tiden och på att vara rädda om varandra. Men sånna här saker får en att vakna upp lite..
Bamsekram från mig till dig!
Så tråkigt... Styrkekram till dig!
Så ledsamt! Jag tänker på dej!
KRAM!
En stor varm kram till dig!
Marie
Jaa, livet kan förändras på en minut, det tänker man inte på då man stressar omkring..
Kram Anette
Kram till dej nu när det känns svårt, din bild är vacker och outgrundlig, precis som livet vi lever, det stannar upp ibland, för att sedan gå vidare. Kramar Birgitta
Ofta är det så...man tar stunden här och nu för givet...men en dag...utan förvarning...så hamnar man bredvid vardagslivet...man står med en klump i bröstet, förlamad och undrar om det syns att livet har avstannat, att man hamnat vid sidan om och bara betraktar alla...man undrar hur livet kan fortgå när någon man älskar inte är med längre...man ser alla glada ansikten och människor, man ser att livet fortsätter, önskar att man kunde skrika att något är fel...man inser att man tvingas att ta sig igenom en förändring...man vet att ingenting kommer att bli sig likt...för något stort fattas en...
Jag försöker att ta vara på de stunder man får med varje människa som har kommit att betyda mycket för mig för det finns aldrig garantier för någonting!
Ett bra sätt att bearbeta sorgen är att tala med andra nära och kära om den...
Jag tänker på dig!
En stor varm kram,
Bella
vackert o sant...man ska verkligen vara tacksam för varje dag man kan stiga upp o känna sig frisk..sluta klaga på bagateller o tycka synd om sig själ..vi har ju bara ett liv fått o det är bara vi själva som kan bestämma vad som vi vill ha ut av vår resa..jag är glad åt det lilla o älskar att få vackna o stiga upp varje dag..ibland känner man sig hängig men det är ju för att man ska kunna känna när allt är riktigt bra..why do we fall?..so we can stand up again..
Trevlig helg!! kram E
Å,så jobbigt.....lång varm kram till dej!
//Gunn
mmmmmmm du vad jobbigt!
vad kloka ord du skriver som inte man i stressen inte berör förrän man blir berörd...vara i nuet och vara glad för vardagen är det man längtar efter när man är mitt i gråten!
tänker på dig,
styrkekram lotten
Skicka en kommentar